Ute och kollar runt på blogg.se

Satt i godan ro och kollade runt på blogg.se. Ramlade då in på en sida om en  Singelpappa .  Börjar så smått och läsa dennes blogg. Singelpappa i sina bästa år med glimten i ögat. Skriver en kommentar till denne och fortsätter läsa dennes blogg. Ångrar sedan i nästa sekund mitt inlägg för den var otroligt klumpig. Jag ber om ursäkt för detta Björn.

Denne man, hoppas att du inte misstycker Björn, har råkat ut för det som ingen vill ens tänka på. Tänker inte gå in djupare på detta. Trots livets HÅRDA skola har Björn sin glimt i ögat kvar och orken att ta sig ur sängen. Ta hand om sin Ellen och samtidigt blotta sin känslor på blogg.se. Starkt måste jag säga.

Har själv förlorat barn och man men inte på samma sätt som Björn förlorade sina. Oavsett hur man förlorar sina närmsta så är det fruktansvärt. Men någonstans griper överlevnadsinstinkten tag i en och man kämpar för sin och resten av familjens överlevnad. Man svär, gråter och förbannar hela världen och även de som har försvunnit.

Livet är verkligen inte rättvist och kommer aldrig bli det heller. Vissa får bära en börda som är så stor att man dignar under eller nästan dignar under. Oavsett om man har drabbats eller inte så har alla sina smärtor att bära. Det som för mig är en stor förlust kanske inte är det för andra. Vi kan endast gå efter våra egna referensramar och försöka leva det liv vi har fått.

Tunga ord så här en fredag men ibland ramlar verkligenheten över en och man måste bara skriva om det.

Trots allt så finns det glädjeämnen i livet. Ett glas vin, skön soffa och tystnad kan vara ett glädjeämne. Ett annat kan vara att sonen kommer in och bara utbrister:

- Gud vad du är skön, mamma. (Detta värmer ett modershjärta)

Eller den utflygna dotter ringer hem och bara ska höra hur man mår och berätta allt som händer i hennes liv.

Ja trots all sorg och bedrövelse som finns så finns även små glädjekorn som kan skjuta bort bedrövelsen.

Ett uttryck som slår mig just nu och som stämmer så himla bra är:

Carpe diem - fånga dagen

Det är precis det vi måste göra. Fånga dagen och njuta av vad den har att erbjuda.

Nu tar jag mig ett glas vin till och kryper ner i soffan med min tonårsson och hund och bara njuter av att just vi är tillsammans här och nu. En liten dikt så här sent in på fredagsdygnet  nästan in på lördagsdygnet.

Alone footprints make their way
Deeper into a deserted land -
Far from light, further from hope,
As change remains a distant miracle.

Thoughts confine to perceived direction,
Forgotten of following freedom -
As directed perception remains focused,
And darkness approaches as a friend.

Yet, simple as it may seem,
Your approaching path may exist behind you -
Within the many deserted footprints
You took so long to form.

For every darkened valley is escapable
Because with every entrance is an exit -
To turn a darkened life around,
One must return to their beginning.

A simple choice is all that's needed -
For once you decide to make your own miracle
And return to your source from within,
The light shall be one step closer to you.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0